Jag har skolkat en del under åren, det handlar knappast om att jag egentligen inte bryr mig eller inte vill lära mig någonting. Nyss skickade jag iväg en fråga till honom, ifall han tyckte att en arbetsgivare skulle göra fel i att anställa mig. Egentligen vet jag ju svaret, självklart tycker han inte det.

Anledningen till att jag tidigare skolkat är dels på grund av att jag helt enkelt inte mått bra i skolan, har fått stått ut med skit av andra och sådant. Mår man dåligt är det ju inte särskilt ofta man vill berätta för alla varför man inte vill komma till skolan, de som varit i situationen vet nog precis vad jag menar. Man säger "Nä, allt är lugnt" för man vill ju inget annat än att bara glömma det. Förtränga det. Låt oss slänga på lite extra betygångest på det så kanske det blir bättre, eller?

En annan anledning till att jag haft dålig närvaro är att det helt enkelt inte har kännts värt det att gå dit. Att komma till en lektion och inte sitta och göra någonting i 80 minuter. Ska vi inte istället se efter vad som går att göra åt det istället? Göra skolan mer stimulerande, rolig och intressant så att eleverna känner att det finns mening i att gå dit. Ibland får man arbeten som man har ett antal veckor på sig att göra men som man kan göra klart hur snabbt som helst och ändå få bra betyg. Tror ni att det känns kul att gå dit då, när allt bara känns segt och jobbigt? De elever som redan har dåliga betyg i många ämnen kommer knappast bry sig om ännu ett IG, så de eleverna kommer man ju knappast att nå med att skriva in det i betygen.